|
Jag föddes i Göteborg den 10 augusti 1982.
Började spela fotboll när jag var c:a 6-7 år, min första klubb var Torslanda IK som är en stor förening på Hisingen i Göteborg.
Vi var ett kanongäng killarna i Torslanda IK P-82, vi hade våran storhets tid under "sjumannatiden" då vi bland annat vann Crawford Cup 1994. Under 1997 då vi kom långt i Dana Cup som spelades i Danmark (det landet återkommer senare i karriären) Vi grabbar från Torslanda födda 1982 hade förmånen att ha Ulf Karlsson som våran tränare under alla ungdomsåren.
Ulf är utav tvekan den tränaren som haft mest betydelse i min karriär. Tyvärr så finns han inte med oss idag, han gick bort för några år sen till min stora sorg. Jag tänker ofta på dig Ulf, tack för allt du gav oss i TIKs P-82 grabbar!
Det var i Torslanda IKs P-82 lag som karriären drog igång, jag var inte alltid målvakt när jag var liten, jag ställde mig helt imål när vi började på elvamanna plan dvs vid 13-14 års åldern. Innan det så brukade jag spela ute oxå, då ofta som stor stabil back.
Jag höll på med handboll också där jag inte var helt värdelös, hade en fruktad vänsterhand. Än idag så älskar jag Handboll och hoppas att jag någon dag ska kunna lira igen, på en lägre nivå.
Lite tennis och basket blev det också samt scouter och annat mindre kul som man gör i knatteåldern på fritiden. Jag var tidigt ganska stor i växten jämfört med många andra, det var kanske därför som jag ibland fick ta på mig målvaktshandskarna när det var tid för fotboll. Särskilt bra det var jag inte i knatteåldern, då bara man sprang och hade skoj å byggde sandslott under tiden som lagkamraterna försökte göra mål.
Varför jag blev målvakt vet jag inte exakt men jag kan peka på några faktorer som jag tror har stor del i det. Först det att jag var rätt så stor till växten som grabb och så har jag ett svagt minne av att jag en gång när vi alla killar och tjejer från radhusområdet i Torslanda spelade tillsammans, så frågade dom stora tuffa killarna om inte jag kunde tänka mig att stå i mål och det tackade jag ja till. Direkt när jag ställde mig i målet så kommer den största å coolaste killen i området helt fri mot mig, han sköt ju bollen som en häst och var säkert två och en halv meter lång men jag ville visa alla stora grabbar att jag dög så jag ställde mig i vägen, kommer ihåg att jag vänder mig om och liksom skyddar mig och killen skjuter mig rakt på på ändalykten och vilken jätteräddning.
Alla grabbar och tjejer i området sa till mig att jag gjort en kanon räddning och klappade om mig. Alla dom rygg-dunkningarna och lovorden tog jag åt mig och sen dess så brukade jag helt enkelt stå i mål när vi lirade boll nere på grusplanen hemma vid. Just den händelsen hade stor betydelse eftersom att jag sen började stå i mål i mitt klubblag mer och mer. Detta var på den gamla goda tiden, vi snackar sent 80-tal. Då förstår ni hur gammal jag börjar att bli ;)
Bilden: Torslanda IKs P-82 1992(tror jag det var) Ett helt underbart gäng! På denna bilden så är jag inte målvakt som ni kanske ser.
Ör.f.v: Rolf Sundblad Ass.Tränare - Thomas Allander - Patrik Karlsson - Gustav Ängemark - Per "Boss" Bergqvist - Mats Nylander - Jocke Stoltz - Ulf Carlsson Tränare. Nr.f.v: John Sundblad - John Alvbåge - Anderas Carlsson - Christian Andersson - Martin Bernin
Vid 15 års ålder så började jag träna med Torslanda IKs A-lag som just kommit upp i division 2. Vid 16 års ålder debuterar jag i division 2 västra götaland hemma på Torslanda Vallen mot Heimer (0-0). Det är min enda match jag gjort för Torslanda IKs A-lag i div 2.
I denna åldern så hade jag slagit mig in i Göteborgs Stadslag och senare pojk-junior landslaget.
Vi hade ett kanonlag Göteborgs stadslag. Spelare som jag själv då såklart, Kim Källström och Tobias Hysén var bland annat men i laget.
Andra spelare var Daniel Rivas, Jonas Eng, Dime Kuzev, Andreas Skogdalen, Michel Berndtsson, Shoan Panai, Mazdak Tavoly, Edson Lima, Pierre Donatella, Henrik Filipsson, Mauritzio Lopez och många fler....det va helt sjukt bra killar utanför plan men framförallt på planen. Vi vann senare SM för distrikslag, slog Stockholm med 4-1 i finalen som spelades i Örebro (dit jag återkommer senare i karriären). Stockholm hade storspelare som Stefan Ishizaki och Bojan Djordic i laget men det stoppade inte oss. Ännu ett underbart minne ifrån mina unga år!
Vid 17 års ålder lämnade jag Torslanda IK för spel med det då allsvenska laget Västra Frölunda IF.
Detta var år 2000 då Göteborg hade fem lag i Allsvenskan och det var inget framgångsrikt år för oss i Frölunda. Vi åkte ur allsvenskan efter bara 11 poäng på 26 matcher. Men för mig som 17-18 åring så blev det ettfantastiskt första år på elit nivå, jag fick sammanlagt delta i 12 allsvenska matcher.
Året efter (2001) så var det Superettan som gällde för oss i VF. Vi siktade på att komma tillbaka till Allsvenskan direkt men det gick inte vi slutade på nionde plats. Vi fick under detta året nya tränare efter att Stig Fredriksson och Peter Friberg lämnat oss efter nedflyttningen från allsvenskan.
Nya tränarna var Lars-Olof Mattsson, Niklas Sjöstedt och Jens Wålemark. Tre tränare som skulle visa sig bli mycket viktigt för mig fortsatta utveckling som målvakt. Året 2001 så fick jag pris som årets spelare i Västra Frölunda IF, ett hedersamt pris som än idag står hemma på hyllan.
Säsongen 2002 startade framgångsrik för oss i VF vi vann i stort sätt alla matcher under våren och sommaren, Allsvenskan var inte långt borta. Men så under hösten så gick det sämre vi började förlora och konkurrenterna knappade in på oss. Två matcher minns jag extra efter som jag tycker att dom två matcherna blev direkt avgörande för oss, dvs vi tappade Allsvenskan på dom matcherna. Först den insnöade hemma matchen mot Brage. Se Bild
Detta jävla snöoväder stoppade VFs Allsvenska återtåg.
Det var en match mot slutet där vi skulle vinna enkelt hemma mot bottenlaget Brage, men matchen blev uppskjuten pga. snö! Det låg 2 dm snö på ruddalen den dagen. Matchen spelades några dagar senare och vi förlorar hemma med 3-0 !
Det var den matchen och den sista avgörande borta mot Trelleborg i den sista omgången. Den matchen förlorade vi med udda målet 2-1. Det resultatet gjorde så att Enköping tog våran allsvenska plats. Till stort missnöje och besvikelse för oss i VF som nästan varit klara för allsvenskan sen dom första omgångarna.
Kval väntade mot IFK Göteborg (dit jag åretvänder senare i karriären) som 2002 gjorde en kalkon säsong i Allsvenskan. Men efter 1-1 och 2-0 till IFK i kvalet så väntade ytterligare ett år i superettan. Ett år till i Superettan passade inte min målsättning då, jag hade hoppats och drömt om Allsvenskan med Västra Frölunda det gick åt helvete så vad skulle hända nu i min karriär?
 
Bilder: T.V. Jag som 17åring i LaManga med min målvaktstränare Mikael Foppa Forsberg. En fantastisk målvaktstränare som utvecklade mig enormt under min tid i VF. T.H. Jag i VF tröjan under kval match nr.1 mot Blåvitt 2002.
Jo, från innenstans så ringer den gamle IFK Göteborg tränaren Stefan Lundin som avgått från IFK tidigare på året. Men som nu var ny tränare för den anrika klubben Örebro SK, samtalet kom under höstan 2002. Han ringde och erbjöd mig jobbet som målvakt i Allsvenskan i hans nya klubb. Det lät till en början mest oväntat så jag hade svårt att direkt säga varken ja eller nej.
Jag behövde betänketid eftersom att en flytt till Örebro skulle betyda att jag skulle få klippa navelsträngen till mitt föräldrahem där jag bott under hela mitt liv.
Det var då flera Allsvenska klubbar som hörde av sig, IFK Göteborg vill gärna ha mig också men jag tackade artigt "nej" till Blåvitt för att jag såg en chans att få bli förstemålvakt i ÖSK och det var ju det jag hade drömt om.
Att få spela i Allsvenskan!
Jag åkte upp till Örebro och blev väl bemött och allt var större än Frölunda, detta var Allsvenskan och en anrik och klassisk svensk klubb som jag nu hade chansen att få spela i.
Jag tackade "ja" till ett 3 års kontrakt som jag fick utav Örebros karismatiske ordförande Ove Lindqvist. Att jag kom till Örebro var helt Stefan Lundins förtjänst. Ett klubb byte som jag aldrig under hela mitt liv kommer att ångra, jag fick två bra Allsvenska år i klubben där jag växte som målvakt men mest som person eftersom att jag fick stå på egna ben i en egen lägenhet och träffade nya kamrater och en livskamrat i min nuvarande fru, Liza.
Att jag som urGöteborgare skulle kunna tycka om en annan stad som Örebro så mycket som jag gjorde överraskade mig. Fotbollssmässigt gick det fint för mig och laget, 2003 så blev jag vald till årets spelare och jag etablerade mig i U-21 landslaget och började nosa på A-landslaget. 2003 och 2004 kom vi på två stabila 8e platser i Allsvenskan.
På bilden ovan så kan du se att jag prydde Örebros reklampelare inför den allsvenska starten 2004.
Mycket hände i klubben Örebro SK under mina två år där.
Ny arena med konstgräs och nya tränare och nya spelare gjorde ju så att allt såg otroligt bra ut under 2003. Men efter det året så kom dom svarta rubrikerna för klubben.
Nedskärningar och besparingar var ett måste för klubben och det spred oro och osäkerhet hos oss spelare eftersom ledningen till ÖSK hade en obefintlig dialog med oss spelare, så spekulationer och snack började gå i omklädningsrummet.
En osäkerhet spred sig i hela föreningen, ibland fans och så klart hos oss spelare.
Bilden (Bildbyrån) : U-21 EM i Tyskland 2004 - Ö.tv. Jon Jönsson - Patrik Gerrbrandt - Fredrik Stenman - Mikael Anttonson - Johan Elmander - John Alvbåge N.r.tv: Tobias Hysén - Samuel Holmén - Stefan Ishizaki - Mikael Dorsin - Babis Stefanidis - Ett riktigt bra fotbollslag helt enkelt, snubblande nära final var vi, fan!
Det blev ändå ett bra fotbolls-år för ÖSK under 2004. Vi slutade på en sjunde plats(som sen blev en 8e plats) och det får man se som ett mycket starkt resultat eftersom att året hade varit så turbulent.
Men efter säsongen så kom döds-stöten för klubben. Vi i ÖSK blev nedskickade till Superettan pga att klubben inte kunde sköta ekonomin. Ett brutalt och horribelt beslut ifrån Förbundet kan man tycka. Men Förbundet hade bestämt sig, ÖSK skulle ner och nu med basta!
 
Bilden: T.V: Som bilden visar så var det många nagelband som slets ut under 2004, tillslut så blev ÖSK nedflyttade till Superettan pga för dålig ekonomi. ÖSK blev den första föreningen i Svensk fotboll som blev tvångsnedflyttade. En tung tid för mig och för hela Örebro SK. T.H: (Bildbyrån) Jag stoppar bollen på Råsunda år 2003.
I Superettan fick klubben chansen att bygga nytt och städa ut det gamla som gjort så att ekonomin blev så dålig. Men att återvända till Superettan passade inte min karriär just då ansåg jag.
Vissat lockade tanken att kämpa tillbaka klubben till Allsvenskan men jag vet hur tuff Superettan är efter mina år i VF. Så det kunde ta flera år innan ÖSK kom tillbaka, så när jag blev erbjuden ett kontrakt utav IFK Göteborg så tänkte jag mer med hjärtat än hjärnan och skrev på i all hast. Det var på många sätt skönt att lämna att tjat och ovissheten som fanns i ÖSK. Nu så skulle jag äntligen kämpa om en plats i storklubben IFK. Som vid två tillfällen tidigare i min karriär knackat på dörren. Men så nu tredje gången-gillt så tackade jag "ja" till Blåvitt.
Jag hade alltid sen jag var liten grabb velat spela i Blåvitt och just nu i min karriär så passade det perfekt. Jag kände mig mogen att nu få spela i ett topplag och kämpa om SM guld. Men inget blev som jag drömt om, jag sattes på bänken och den frustration som spred sig i kroppen då var svår att hantera. Jag ville mer än något annat i världen ta platsen mellan stolparna i Sveriges mesta mästare, Blåvitt.
Bilden (Bildbyrån): Med Blåvitts klubbmärke på bröstet så blev det inte många matcher...
Det gick inte som jag hade drömt. Drömmen blev till en mardröm och jag kom till min första riktiga motgång i min karriär. Den första motgången är svår att tackla. Jag hade väldigt svårt att hantera situationen. Jag hade inte suttit på en avbytarbänk på fem år och jag blev frustrerad och började tänka allt för negativt. Jag var ung och orutinerad och visste inte hur jag skulle komma ut ur denna situationen, jag var otålig. Men alla fotbollspelare kommer någon gång till en motgång och jag hade nu, 2005 kommit till min första.
Men så från absolut ingenstans så hör den danska Superliga klubben Viborg FF av sig till mig. Erbjudandet kom som en blixt från klar himmel, jag var heltänd på att ta platsen i blåvitt så jag tackade första "nej" till danskarna utan att riktigt tänka efter. Men jag talade med min flickvän (Liza) och vi tog gemensamt beslutet att bryta upp med IFK Göteborg och söka lyckan i Danmark.
Viborg ligger på Danmarks största Ö, Jylland. Det är cirka en och en halv timmes bilfärd ifrån färjan i Fredrikshamn. Så flyttlasset gick inte så himla långt trots allt. Viborg blev ett lyft för mig, jag fick spela som förstemålvakt igen och min lycka var total.
Jag tog mig in i landslags-sammanhangen igen och den första tiden i Viborg var fantastisk. Vi slutade säsongen 2005/2006 på en 4e plats, vi tangerade klubbens bästa placering genom tiderna och tog poäng rekord för klubben i SuperLigan. Jag blev vald till årets spelare säsongen 2005/2006 trots att vi hade skytteliga vinnaren för hela Sas-Ligan i samma lag. Så det finns många positiva minnen ifrån Viborg.
På bilden ovan så ser du Viborg FFs Royal League lag från 2006/07
Spelare på bilden ö.r.f.v: Tomas Andie, Lasse Kryger, Thomas Frandsen, Robbie Russell, José Mota. N.r.f.v: John Alvbåge, Jacob Glerup, Martin Åslund, Christoffer Poulsen, Tomas Poulsen, George Popkhadze.
2006 så blev jag också uttagen till den Svenska VM truppen som skulle till Tyskland. Jag fick också debutera i A-landslaget i Januari 2006 på en så kallad "Januari-Turné" där jag höll nollan mot
Jordanien (0-0).
 
Bilden (Bildbyrån) : Sommaren 2006 - Sverige - Finland på Nya Ullevi, uppladdning inför VM i Tyskland - Laget: Jag själv - Olof Mellberg - Petter Hansson - Niklas Alexandersson - Johan Elmander - Marcus Rosenberg - Mikael Nilsson - Chippen Wilhelmsson - Erik Edman - Tobias Linderoth - Kim Källström - Om ni tittar på bilden så kan ni se att det bara är jag som tittar in i kameran, alla andra tittar rakt fram....konstigt... ;)
Men sen efter drygt två år i Viborg så kom dom dåliga resultaten. Klubbledningen spred konstiga beslut hit och dit och efter 3 år i klubben så hade jag tillslut haft 6 olika huvudtränare. Tillslut så blev det för mycket och vi blev för dåliga, så vi åkte säsongen 2007/2008 ut ur den danska Super Ligan. Jag stötte åter igen på en stor motgång och fick spendera mina sista matcher i klubben på bänken. Jag var riktigt dålig och hade svårt att prestera med god kvalité, jag var trött mentalt på många saker.
Det som startade så fantastisk slutade väldigt dystert i Danmark. Det är jag än idag väldigt ledsen för, men det är fotboll. Ibland går det bra och ibland dåligt.
 
Bilderna är ifrån tiden i VFF
Jag lärde mig ändå otroligt mycket under mina 3 år i Viborg och träffade många fantastiska människor och jag fick bo i ett helt fantastisk land under 3 år.
Jag spelade trots allt cirka 100 tävlingsmatcher på toppnivå i Danmark (Liga/Cup). Så trots den tråkiga avslutningen på min tid i Danmark så kan jag blicka tillbaka på den tiden som den mest lärorika tiden under min karriär.
Sommaren 2008 så köpte Örebro SK tillbaka mig till Sverige och vi flyttade hem, jag och min familj. I Januari 2008 så fick jag och Liza vårt första barn, vår dotter Mercedes.
Vi kände att nu har vi kommit hem och nu startar vi om på nu kula. ÖSK hade fungerat perfekt för mig förut så varför skulle det inte göra det nu också!
Så i dag så spelar jag i Örebro SK igen och vi trivs helt fantastiskt i staden och i laget. Idag så har jag två barn och Örebro känns mer och mer som vårt hem och jag är stolt att få representera en så pass anrik förening. Att ha möjligheten att få spela och skapa sin egna historik i en så pass vacker klubb är få förunnat.
Fotbollsåret 2010 blev framgångsrikt med Örebro SK. Vi tog den lilla silvermedaljen, vilket betyder att vi hamnade på en 3e plats i Allsvenskan. En succé för klubben som har en 2a plats 1994 som hittills bästa placering i Allsvenskan på sin 102 åriga historia. Så en 3e plats var en framgång och nu väntar Europa League kval under 2011.
Spännande...
Här är jag idag med min underbara familj.
Min fru Liza och mina två barn Mercedes och Logan.
Nedan-
Bildarkiv ifrån mitt liv och min karriär. Bilder ifrån mitt privata album.
|
